Annikas resedagbok

Igår var det extremt varmt, gick nästan inte att vara utomhus mellan klockan tio och tre utan fick hålla oss i vårt rum med acn på svalkande 26 grader. Jag bokade in mig på malaysisk massage på ett närliggande spa när det blivit lite svalare. 200 kr för en timme, inga balipriser men ändå betydligt billigare än i Sverige. Väldigt trevligt med te, fotbad och knådning av hela kroppen. Det här med engångstrosor är ju inte fel det heller.

På tal om engångstrosor påminner det mig om när vi var i Ubud för ett par veckor sedan och jag hade en högst komisk upplevelse. Har väntat på ett bra tillfälle att berätta och nu har jag fått tid att skriva ner det.

En måndagsförmiddag, den 12 februari, när jag var ute och promenerade Ubuds gator blev jag sugen på en massage efter att passerat ett antal spa. En kvinna utanför nästkommande spa läste mina tankar och räckte mig en meny när jag passerade. Bestämde mig för en timmes balinesisk aromaterapimassage även om deras tretimmespaket lockade. Leddes in på en innergård (ingen typisk svensk innergård utan en med många små utsmyckade tempel, fåglar i bur och små fluffiga knähundar), fick fotbad och en svalkande iste medan ytterligare behandlingar kom upp på tal. Jag förklarade att jag inte hade tid (klockan började närma sig lunch och jag var rätt så hungrig) men fick som svar att hon hade möjlighet att ge mig en bodyscrub och en ansiktsmassage plus nåt lindrande mot solbrännan om jag hade tjugo minuter extra. Tjugo minuter hade jag definitiv och tackade ja.

Blev visad till en massagebänk längst in i ett litet hus där totalt fyra bänkar stod. I vanliga fall brukar fler bänkar i rummet inte betyda att man delar rum med övriga drop in-kunder men det skulle visa sig att så var inte fallet här. Efter att ha bytt om till de sexiga (skoja) svarta engångstrosorna la jag mig på britsen och hade, vad jag skulle gissa på var trettio minuter, avkopplande massage tills en äldre mansröst hördes utanför. Gick strax upp för mig att han blev hänvisad till samma lilla hus jag var i, blev informerad om att klä av sig (och förmodligen byta om till sexiga engångskalsonger) för att sen få sin tvåtimmesmassage. Som tur var fick han britsen längst bort från mig, närmast dörren. Följde sedan ett par sporadiska konversationer mellan mannen och massösen (som inte kunde så mycket engelska så min massös var tvungen att ibland hoppa in som tolk) som gjorde det lite svårare att koppla av och svårare skulle det bli.

Efter min massage var slut var det dags för scrub och kroppsinpackning. Utsatt låg jag där och hoppades på att mannen hade stängda ögon och att skynkena mellan britsarna var väl fördragna (vilket jag visste att de i och för sig var, senaste gången jag kollade, men jag hade uppmärksammat att de inte täckte riktigt helt och hållet runt hela britsen). Kan inte säga att jag känd mig avslappnad när jag mitt under skrubben hörde nya röster utanför det lilla huset och insåg att de strax skulle joina mig och mannen.

Där låg jag i mina engångstrosor, som en mumie inlindad i batiksjalar, med en ansiktsmask och två gurkskivor på ögonen när de två resterande massagebänkarna i rummet ockuperades av ett australiensiskt par. Det var uppenbart att de såg mig, de där draperierna gjorde inget för ljudisolering och engelska är ett språk jag förstår.

Man kan ju tycka att det borde ta slut här men icke. Eftersom det är rätt så kladdigt med scrub och mask var jag tvungen att tvätta av mig när behandlingen var slut. Virade batiksjalen runt mig, smög förbi de andra kunderna (som såg ut att ha det rätt så bra) och leddes in till ett badrum bredvid huset, framför altanen där jag fått mitt fotbad och te. Efter duschen virade jag handduken och hoppades på att det inte skulle sitta några nya kunder och plaska med fötterna medan jag gick förbi och tillbaka till huset för att sätta på mig kläderna. Blöta flipflop är inte det lättaste att smyga i och varje steg var ett plaskigt sugljud som nog var lika avkopplande för de andra som deras prat varit för mig. Klädde snabbt (och tyst) på mig, ja så snabbt (och tyst) som det går i ett trångt, halvt skymt utrymme och vandrade därifrån cirka fyrtio minuter senare än väntat. Sen men ren.

Avslutar med två bilder från två olika innergårdar i Ubud (ingen från massagestället tvvärr), en där offerriskakor ligger på tork och en där en fluffig nakenhund tar en tupplur, så att ni får en känsla för det jag menar med bostadstempelhus.