Då (i fredags) var det återigen dags för en mellanlandning i Melbourne. Denna gång gick det dock inte lika smidigt som förra gången.
Efter ett smärre stressmoment gällande vilket drivmedel vi skulle tanka på bensinmacken cirka fem minuter innan hyrbilen skulle återlämnas kom vi fram till Hobarts miniflygplats. Hugo hade kollat inresereglerna för Nya Zeeland och det behövdes inget särskilt visum. Kom fram till tjejen i disken, lämnade av väskorna, fick standardfrågorna om vi skulle dit på semester eller jobba och om vi hade en utresebiljett och skojade lite om att vi inte visste hur länge vi skulle vara där men att vi i alla fall bokat en campervan för en månad. Hon tittade allvarlig på oss och säger att hon inte kan checka in oss om vi inte visar upp en giltig utresebiljett. Ajdå.
Vi fick, lite stressat och uttittat, gå ur kön med våra väskor, slå på wifi, fram med dator, kontokort och börja fundera på vart vi ville åka efter Nya Zeeland, när vi vill åka och från vilken nyzeeländsk stad. Många frågetecken att lösa i en ytterst tidspressad situation. Slutade med att vi hetsbokade flygbiljetter till Singapore från Auckland 18 januari.
Efter att ha haft ytterst begränsat internet under helgen i Auckland (som för övrigt inte var en så imponerande stad) har vi nu äntligen (gratis) wifi, i alla fall för kvällen och natten, här på Te Aroha Holiday Park. Mer intressant för er att veta är att vi är här i vår campevan! Jag var lite orolig för att köra en så stor bil men det har gått bra. Flygresan hit med Air New Zealand bjöd förutom på ett antal filmer om hur det är att köra i Nya Zeeland även på en av de bästa säkerhetsgenomgångsfilmer jag sett, se här.
En positiv överraskning med bilen är att den har en inbyggd utomhusgrill, så ikväll grillade jag kyckling till middag. Vi befinner oss också i en ny tidzon, 12 timmar tidsskillnad från Sverige så nu är det läggdags för oss. Vi har bäddat om matplatsen till säng och har utsikt över berg, hästhagar och grannhusbilar.
Coolt museum som delvis låg insprängt i berget. En konstinstallation läste nyheterna och spottade ut vissa ord som ett vattenfall.
The Museum of Everything var på plats, fanns så mycket att se. Kista, vapen och flygplan.
Dock en aningen övermäktigt efter ett tag så vi tog en lunchpaus och var sen redo för kryptolabyrinten.
Och, Cloaca machine! En maskin som imiterar mänskliga matsmältningen och som hade fått mat under förmiddagen och nu var redo att gå på toa.
Många människor satt bänkade, redo med kameran för att fota bajs.
Avslutningsvis gick vi förbi denna man som stilla satt på ett podium och visade upp sin tatuerade ryggtavla. När han dör ska han flås och huden ramas in och tillfaller den konstsamlare som köpt den tatuerade huden för 150 tusen euro.
Idag har vi gjort Hobart. Butiker, restauranger och barer. Imorgon flyttar vi ut från vår lägenhet i New Town och checkar in hos Craig och Adam i Collinsvale.
Imorgon är det första advent och fastän det är en hel del julpynt i butikerna och på gatorna så har den rätta julkänslan och -stämningen inte riktigt infunnit sig men tror att det till stor del kan bero på att jag går och väntar på mörker och snö vilket vi inte kommer få nåt av denna jul. Inget IKEA finns det på Nya Zeeland heller så det blir helt enkelt en jul utan pepparkakor. Kommer nog lösa sig ändå, pepparkakor går det att vara utan, svårare är det med familj och släkt.
Nu ska jag laga mat på gulbetor och ost vi handlade på marknaden. Godkväll från mig och godmorgon på er!
Efter att de andra deltagarna hämtats upp styrde bussen mot färjan som utgick från en mysig liten marina med många segelbåtar.
Ost följdes upp av ostron på Get Shucked Oysters. Jag och Hugo hamnade vid ett bord med ett äldre par där bara mannen åt ostron vilket lämnade oss tre två dussin ostron att dela på.
Var absolut de godaste ostron jag någonsin ätit, ingen kallsup utan mjäll frisk smak.
Just det, de hade drive through för de som inte har möjlighet att gå in i butiken och köpa. Väldigt kul.
Tim tog oss sedan vidare till Bruny Island Honey för honung (surprise) och gullig hund.
All honung kom från bikupor från ön och bland binas utbud fanns pollen från bland annat manuka, leatherwood och prickly box (googla för svenska floranamn). Alla fick ta med sig en liten burk med den honung de tyckte bäst om så nu blir det honung alla dagar då gränsreglerna mellan Tasmanien och Nya Zeeland inte tillåter att vi tar med oss biprodukter härifrån.
Platsen har ett väldigt rikt fågelliv, däribland pingviner. Vi såg tyvärr inga pingviner, enbart deras jordkulor.
Dels känd för att det var här, från Resolution Creek, som besättningen på kapten Cooks skepp Resolution hämtade färskvatten under januari 1777 när de var på upptäcktsresa. Platsen är också känd från en tavla, ”In Adventure Bay, Van Diemen’s Land”, som målades av en ur besättningen (George Tobin). Tavlan föreställer två träd som med största sannolikhet är just de två träd som står där idag. De två träden och den lilla bäckens utlopp i bild nedan.
Med fika i magen åkte vi för att speja efter wallabies (typ en minikänguru), framförallt albino wallabies. Bruny Island har en väldigt stor population av albino wallabies, cirka 200 stycken. Tydligen drabbas de väldigt lätt av hudcancer eftersom de inte har något pigment som skyddar mot den starka solen, stackarna. Vi hittade en med vit päls, rosa nos och röda ögon.
Dock har de en superkraft, vid gryning och skymning förvandlas till de till Hulk Wallaby och välter bilar med ett tålyft.
Lunchen intogs på Australiens sydligaste vingård, Bruny Island Premium Wines, efter att vi fått smaka några av deras vita och röda viner. Inte så imponerad av vinerna men maten var verkligen jättegod. Jag hade en lammgryta (på Bruny Islandlamm) och Hugo en kryddig korv med äppelsås.
Bruny Island House of Whisky var turens sista stopp, en mysig liten trästuga med utsikt över ängar och vatten.
Tasmanien producerar en av världens bästa whisky, dock var det inte just den whiskyn vi fick prova. Hugos utlåtande: sådär. Jag drack en gin och tonic som verkligen inte var god eftersom de av någon outgrundlig anledning gjort den på en saffransgin. Annars ska Tasmanien ha bra gin också. Vi får helt enkelt själva organiera en whiskytur runt till distillerierna här på ön.