Som sig bör när man är på Langkawi åkte jag, 6 mars, iväg på en ”Island hopping”, en halvdagsutflykt med båt runt i skärgården här. Efter att irrat runt på stranden i väntan på ”reseledaren” blev jag satt i en taxi och skjutsad till en annan strand där båtarna och resten av gänget väntade. Första stoppet var pregnant maiden. Mellan de två topparna ligger en gravid kvinna i profil, vilandes med händerna mellan bröst och mage. Vi åkte sedan vidare till en sötvattensjö där det rådde flytvästkrav vid bad. Likt Bali, är det väldigt skräpigt även här i Malaysia. En apa hade fått tag i en slängd läskflaska och halsade vad som var kvar av den söta drycken.Den rödbruna örnen är känd (och vanlig) här på Langkawi, så pass att en av turistattraktionerna är att fotograferas framför en gigantisk örnstaty. Här har alla båtarna samlats i en vik för att se på när örnarna fick mat. Sista stoppet var en vit sandstrand, Beras Basah island, som jag inte verkar tagit nån bild från. Kan ha berott på att jag var upptagen med att försvara mig mot och ha dragkamp med en apa som desperat ville åt mina saker, främst mitt snack. Gick förlorande och sårad ut striden. Ett snack fattigare och flera rivsår rikare.

Helt okej båttur, väldigt turistigt, inget jag skulle göra igen men värt de hundra kronorna jag betalade. Fick skjuts tillbaka till Aseania, tog ett dopp i poolen där stuprören försörjde med vatten. Från igår finns det inte så mycket att rapportera. Strandpromenad, titta till hundarna. Bada i poolen, hålla sig i skuggan och klappa katten. Solnedgång vid stranden och imponeras av akrobaterna som sitter, utan säkerhetslina, längst bak på en liten gunga på parasailing. Idag har hittills sett ungefär likadan ut som igår. Testade en ny restaurang till lunch, Tulsi garden, och det var verkligen en besvikelse. Eftersom restaurangutbudet är väldigt begränsat här har vi ätit på en och samma restaurang flera gånger, något jag inte minns att vi gjort sen Frankrike typ. Blir nog till att gå tillbaka till antingen Melayu eller Fat Cupid så att sista middagen på Langkawi inte blir en besvikelse.

Det här kommer att beskrivas som mycket mer dramatiskt än vad det faktiskt var men idag genomförde jag, tillsammans med hotellpersonalen, en valpräddningsaktion. Finns tyvärr inget bildbevis eftersom jag var uppslukad av att föra valparna tillbaka till sin mamma. Bild från gårdagen på mamma hund och valp (en av sex). Morgonen började med strandpromenad och poolbad. Testade en ny restaurang till lunch, Arang, som visade sig vara väldigt bra. Bästa falafeln Hugo nånsin ätit.

Under eftermiddagen när jag tog en välbehövlig paus från solen i luftkonditionerat rum hörde jag valpgny utanför och såg två stycken virra omkring bland solstolarna. Först hade jag en gullig stund där jag klappade dem och lät dem stryka sig mot mig men så hängde de så med tungan och hotellpersonalen undrade var mamman var så då blev gullandet nedprioriterat. Medan jag fixade med vatten i en mugg förklarade jag att mamman och syskonen bodde lite längre bort. Personalen sa att vi borde ta hand om valparna (yes, det lockade väldigt mycket att ha två små valpar i sängen) eller återförena dem med mamman (vilket kändes mycket mer rimligt), valparna borde inte lämnas själva i alla fall. Personalen berättade att de förlorat några kattungar för inte så länge sen till ett gäng gatuhundar (jag visste att jag inte var helt fel ute angående hundmaffian), samma gäng skulle lätt kunna bita ihjäl dessa valpar. Valparna sattes, efter att fått dricka lite, i en låda och jag bar dem tillbaka till mamman, fotsulorna brände när jag gick på den glödheta sanden men vad gör man inte i en krissituation. De fick en liten vattenskål, vågade inte sätta ut nån mat eftersom hundmaffian förmodligen skulle få vittring på både maten och valparna och inte lämna familjen ifred. Det är mycket möjligt att valparna skulle återvända till sin mamma utan vår aktion med tanke på att resten av familjen befann sig cirka 150 meter bort. Oavsett så kände jag mig som deras extramamma. Valparna var hemma igen.

Avslutar med bild från gårdagens solnedgång på stranden. Vi satt på stranden ikväll också men kom lite senare så missade själva solnedgången. På väg tillbaka såg vi mamman och alla sex valpar tillsammans. Puh.Idag har jag längtat efter att få tvätta mina kläder själv, något jag inte gjort sen i mitten av januari.

Efter nudelfrukost blev det strandpromenad på den del av stranden som heter Pantai Tengah. Den här vägen leder oss direkt ner från rummet till stranden. Är man intresserad av prassel, fågel- och ekorrskådning är det ett utmärkt ställe att slå läger. Många snäckor, sjöstjärnor och småkrabbor på stranden. För ett par dagar sedan var det även små miniminimaneter som jag brände mig på.Välutrustad med 50+, keps och solglasögon. Har hört valpgny i gräset bredvid stigen i ett par dagar och när vi var på väg tillbaka satt de där och bad om att bli klappade.

Mamman låg ett par meter bort i en liten sandgrop som hon grävt själv och även om hon verkade rätt så lugn vet man ju aldrig hur en gatuhund reagerar så blev bara se men inte röra.

Poolhäng efter strand. Väldigt få gäster på hotellet så vi har i princip allt för oss själva.För lunch återvände vi för en andra gång till den koreanska restaurangen Haroo där vi senast blev delaktiga i ägarens Tripadvisor-pimpning. Blev fotograferade medan vi blev överraskade med glassbomb med ljus och Happy birthday-sång. Var i och för sig väldigt god mat så kan väl bjuda på att figurera med bildtexten ”Swedish couple celebrate lovely birthday”.

Nu när detta inlägg är publicerat ska jag fortsätta läsa Uncommon type av Tom Hanks (helt okej bok men ingen jag skulle rekommendera) medan Hugo jobbar. Blir kanske solnedgång vid stranden innan middag sen. Såhär såg det ut för ett par dagar sedan. De gröna ljusprickarna är båtar. 

Efter lunch på Mews Café i Georgetown tog vi en uber till färjeterminalen. Färjan över till Butterworth på fastlandet var gratis (kostade cirka tre kr för den 15 minuter långa båtfärden  från fastlandet till Penang) så vi unnande oss kylskåpskallt vatten när vi anlände till tågcentralen i Butterworth. Bra med dricka när det är 35 grader. En kort väntan på stationen innan vi steg på tåget till Arau. Två timmar senare steg vi av det luftkonditionerade pendeltåget i Arau och tog en taxi till färjeterminalen i Kuala Perlis. Väldigt vältajmat, vi behövde bara vänta en kvart på båten till Jeti Kuah. Båtresan tog strax över en timme, relativt lugn färd bortsett från ett par gånger då det gungade till rejält. Vi hade inte bokat nåt boende på Langkawi men kollat upp ett par ställen, bestämde oss för att ta taxi till ett av hotellen och kolla ifall de hade nåt ledigt och det hade de!

Vi har vi precis kommit upp till rummet efter en karaeokeupplevelse utöver det vanliga i hotellbaren. En fyra minuter lång solosång till vad som lät som en arabisk bönesång är inget som får publiken att jubla.

Allt som allt har transporten för två personer från Georgetown på Penang till Cenang på Langkawi gått på strax över 200 kr. Prisvärt för fem timmars resa med bil, båt och tåg. Imorgon blir det att kolla in stranden i dagsljus!