Ipoh

Inlägget gjort

Idag började precis som föregående dagar, frukost (jag snodde med en macka med köttfärssås och scrambled egg till hundarna), strandpromenad med dopp i havet och sen poolbad.

Därefter började dagen se annorlunda ut, samla och packa ihop alla grejer, inse att väskan (fortfarande) är svår att få igen och sen säga hejdå till hundar och katt. Blivit en massa resa idag, från Langkawi till Ipoh med byte och väntan i Kuala Perlis, Arau och Butterworth. Cirka åtta timmar senare kom vi äntligen till Ipoh. Har checkat in på Happy 8, ätit en god indisk middag och nu ska vi äntligen sova.

Båttur

Inlägget gjort

Som sig bör när man är på Langkawi åkte jag, 6 mars, iväg på en ”Island hopping”, en halvdagsutflykt med båt runt i skärgården här. Efter att irrat runt på stranden i väntan på ”reseledaren” blev jag satt i en taxi och skjutsad till en annan strand där båtarna och resten av gänget väntade. Första stoppet var pregnant maiden. Mellan de två topparna ligger en gravid kvinna i profil, vilandes med händerna mellan bröst och mage. Vi åkte sedan vidare till en sötvattensjö där det rådde flytvästkrav vid bad. Likt Bali, är det väldigt skräpigt även här i Malaysia. En apa hade fått tag i en slängd läskflaska och halsade vad som var kvar av den söta drycken.Den rödbruna örnen är känd (och vanlig) här på Langkawi, så pass att en av turistattraktionerna är att fotograferas framför en gigantisk örnstaty. Här har alla båtarna samlats i en vik för att se på när örnarna fick mat. Sista stoppet var en vit sandstrand, Beras Basah island, som jag inte verkar tagit nån bild från. Kan ha berott på att jag var upptagen med att försvara mig mot och ha dragkamp med en apa som desperat ville åt mina saker, främst mitt snack. Gick förlorande och sårad ut striden. Ett snack fattigare och flera rivsår rikare.

Helt okej båttur, väldigt turistigt, inget jag skulle göra igen men värt de hundra kronorna jag betalade. Fick skjuts tillbaka till Aseania, tog ett dopp i poolen där stuprören försörjde med vatten. Från igår finns det inte så mycket att rapportera. Strandpromenad, titta till hundarna. Bada i poolen, hålla sig i skuggan och klappa katten. Solnedgång vid stranden och imponeras av akrobaterna som sitter, utan säkerhetslina, längst bak på en liten gunga på parasailing. Idag har hittills sett ungefär likadan ut som igår. Testade en ny restaurang till lunch, Tulsi garden, och det var verkligen en besvikelse. Eftersom restaurangutbudet är väldigt begränsat här har vi ätit på en och samma restaurang flera gånger, något jag inte minns att vi gjort sen Frankrike typ. Blir nog till att gå tillbaka till antingen Melayu eller Fat Cupid så att sista middagen på Langkawi inte blir en besvikelse.

Engångstrosor

Inlägget gjort

Igår var det extremt varmt, gick nästan inte att vara utomhus mellan klockan tio och tre utan fick hålla oss i vårt rum med acn på svalkande 26 grader. Jag bokade in mig på malaysisk massage på ett närliggande spa när det blivit lite svalare. 200 kr för en timme, inga balipriser men ändå betydligt billigare än i Sverige. Väldigt trevligt med te, fotbad och knådning av hela kroppen. Det här med engångstrosor är ju inte fel det heller.

På tal om engångstrosor påminner det mig om när vi var i Ubud för ett par veckor sedan och jag hade en högst komisk upplevelse. Har väntat på ett bra tillfälle att berätta och nu har jag fått tid att skriva ner det.

En måndagsförmiddag, den 12 februari, när jag var ute och promenerade Ubuds gator blev jag sugen på en massage efter att passerat ett antal spa. En kvinna utanför nästkommande spa läste mina tankar och räckte mig en meny när jag passerade. Bestämde mig för en timmes balinesisk aromaterapimassage även om deras tretimmespaket lockade. Leddes in på en innergård (ingen typisk svensk innergård utan en med många små utsmyckade tempel, fåglar i bur och små fluffiga knähundar), fick fotbad och en svalkande iste medan ytterligare behandlingar kom upp på tal. Jag förklarade att jag inte hade tid (klockan började närma sig lunch och jag var rätt så hungrig) men fick som svar att hon hade möjlighet att ge mig en bodyscrub och en ansiktsmassage plus nåt lindrande mot solbrännan om jag hade tjugo minuter extra. Tjugo minuter hade jag definitiv och tackade ja.

Blev visad till en massagebänk längst in i ett litet hus där totalt fyra bänkar stod. I vanliga fall brukar fler bänkar i rummet inte betyda att man delar rum med övriga drop in-kunder men det skulle visa sig att så var inte fallet här. Efter att ha bytt om till de sexiga (skoja) svarta engångstrosorna la jag mig på britsen och hade, vad jag skulle gissa på var trettio minuter, avkopplande massage tills en äldre mansröst hördes utanför. Gick strax upp för mig att han blev hänvisad till samma lilla hus jag var i, blev informerad om att klä av sig (och förmodligen byta om till sexiga engångskalsonger) för att sen få sin tvåtimmesmassage. Som tur var fick han britsen längst bort från mig, närmast dörren. Följde sedan ett par sporadiska konversationer mellan mannen och massösen (som inte kunde så mycket engelska så min massös var tvungen att ibland hoppa in som tolk) som gjorde det lite svårare att koppla av och svårare skulle det bli.

Efter min massage var slut var det dags för scrub och kroppsinpackning. Utsatt låg jag där och hoppades på att mannen hade stängda ögon och att skynkena mellan britsarna var väl fördragna (vilket jag visste att de i och för sig var, senaste gången jag kollade, men jag hade uppmärksammat att de inte täckte riktigt helt och hållet runt hela britsen). Kan inte säga att jag känd mig avslappnad när jag mitt under skrubben hörde nya röster utanför det lilla huset och insåg att de strax skulle joina mig och mannen.

Där låg jag i mina engångstrosor, som en mumie inlindad i batiksjalar, med en ansiktsmask och två gurkskivor på ögonen när de två resterande massagebänkarna i rummet ockuperades av ett australiensiskt par. Det var uppenbart att de såg mig, de där draperierna gjorde inget för ljudisolering och engelska är ett språk jag förstår.

Man kan ju tycka att det borde ta slut här men icke. Eftersom det är rätt så kladdigt med scrub och mask var jag tvungen att tvätta av mig när behandlingen var slut. Virade batiksjalen runt mig, smög förbi de andra kunderna (som såg ut att ha det rätt så bra) och leddes in till ett badrum bredvid huset, framför altanen där jag fått mitt fotbad och te. Efter duschen virade jag handduken och hoppades på att det inte skulle sitta några nya kunder och plaska med fötterna medan jag gick förbi och tillbaka till huset för att sätta på mig kläderna. Blöta flipflop är inte det lättaste att smyga i och varje steg var ett plaskigt sugljud som nog var lika avkopplande för de andra som deras prat varit för mig. Klädde snabbt (och tyst) på mig, ja så snabbt (och tyst) som det går i ett trångt, halvt skymt utrymme och vandrade därifrån cirka fyrtio minuter senare än väntat. Sen men ren.

Avslutar med två bilder från två olika innergårdar i Ubud (ingen från massagestället tvvärr), en där offerriskakor ligger på tork och en där en fluffig nakenhund tar en tupplur, så att ni får en känsla för det jag menar med bostadstempelhus. 

 

Dog whisperer

Inlägget gjort

Det här kommer att beskrivas som mycket mer dramatiskt än vad det faktiskt var men idag genomförde jag, tillsammans med hotellpersonalen, en valpräddningsaktion. Finns tyvärr inget bildbevis eftersom jag var uppslukad av att föra valparna tillbaka till sin mamma. Bild från gårdagen på mamma hund och valp (en av sex). Morgonen började med strandpromenad och poolbad. Testade en ny restaurang till lunch, Arang, som visade sig vara väldigt bra. Bästa falafeln Hugo nånsin ätit.

Under eftermiddagen när jag tog en välbehövlig paus från solen i luftkonditionerat rum hörde jag valpgny utanför och såg två stycken virra omkring bland solstolarna. Först hade jag en gullig stund där jag klappade dem och lät dem stryka sig mot mig men så hängde de så med tungan och hotellpersonalen undrade var mamman var så då blev gullandet nedprioriterat. Medan jag fixade med vatten i en mugg förklarade jag att mamman och syskonen bodde lite längre bort. Personalen sa att vi borde ta hand om valparna (yes, det lockade väldigt mycket att ha två små valpar i sängen) eller återförena dem med mamman (vilket kändes mycket mer rimligt), valparna borde inte lämnas själva i alla fall. Personalen berättade att de förlorat några kattungar för inte så länge sen till ett gäng gatuhundar (jag visste att jag inte var helt fel ute angående hundmaffian), samma gäng skulle lätt kunna bita ihjäl dessa valpar. Valparna sattes, efter att fått dricka lite, i en låda och jag bar dem tillbaka till mamman, fotsulorna brände när jag gick på den glödheta sanden men vad gör man inte i en krissituation. De fick en liten vattenskål, vågade inte sätta ut nån mat eftersom hundmaffian förmodligen skulle få vittring på både maten och valparna och inte lämna familjen ifred. Det är mycket möjligt att valparna skulle återvända till sin mamma utan vår aktion med tanke på att resten av familjen befann sig cirka 150 meter bort. Oavsett så kände jag mig som deras extramamma. Valparna var hemma igen.

Avslutar med bild från gårdagens solnedgång på stranden. Vi satt på stranden ikväll också men kom lite senare så missade själva solnedgången. På väg tillbaka såg vi mamman och alla sex valpar tillsammans. Puh.Idag har jag längtat efter att få tvätta mina kläder själv, något jag inte gjort sen i mitten av januari.

Fågel, sjöstjärna och hundvalp

Inlägget gjort

Efter nudelfrukost blev det strandpromenad på den del av stranden som heter Pantai Tengah. Den här vägen leder oss direkt ner från rummet till stranden. Är man intresserad av prassel, fågel- och ekorrskådning är det ett utmärkt ställe att slå läger. Många snäckor, sjöstjärnor och småkrabbor på stranden. För ett par dagar sedan var det även små miniminimaneter som jag brände mig på.Välutrustad med 50+, keps och solglasögon. Har hört valpgny i gräset bredvid stigen i ett par dagar och när vi var på väg tillbaka satt de där och bad om att bli klappade.

Mamman låg ett par meter bort i en liten sandgrop som hon grävt själv och även om hon verkade rätt så lugn vet man ju aldrig hur en gatuhund reagerar så blev bara se men inte röra.

Poolhäng efter strand. Väldigt få gäster på hotellet så vi har i princip allt för oss själva.För lunch återvände vi för en andra gång till den koreanska restaurangen Haroo där vi senast blev delaktiga i ägarens Tripadvisor-pimpning. Blev fotograferade medan vi blev överraskade med glassbomb med ljus och Happy birthday-sång. Var i och för sig väldigt god mat så kan väl bjuda på att figurera med bildtexten ”Swedish couple celebrate lovely birthday”.

Nu när detta inlägg är publicerat ska jag fortsätta läsa Uncommon type av Tom Hanks (helt okej bok men ingen jag skulle rekommendera) medan Hugo jobbar. Blir kanske solnedgång vid stranden innan middag sen. Såhär såg det ut för ett par dagar sedan. De gröna ljusprickarna är båtar. 

Matbrist

Inlägget gjort

Idag har varit en slappedag, tog en promenad på stranden efter frukosten. Blev en något längre stund på stranden än planerat eftersom ett gäng gatuhundar (av mig kallade Langkawi Dog Mob) både skällde och blockerade stigen upp till hotellet. Hundskräcken är tillbaka. Efter bad i poolen (behövs svalka när det är 35 grader) blev det indiskt till lunch. Gott men inget speciellt.

Matutbudet här på Langkawi har hittills varit under all kritik (vi är i och för sig väldigt bortskämda efter både Penang och Bali). Har hittat ett par bra restauranger, ikväll återvände vi till en av dem – Fat Cupid, satt under bar himmel i deras trädgård, upplyst med lyktor och ljusslingor.

Langkawi är ett skatteparadis och vi har minst 20 taxfree-butiker inom en radie av en kilometer. Till skillnad från de andra delarna av Asien vi befunnit oss i är alkohol extremt billigt här, på restaurnagnerna är det Systembolaget-priser och i butikerna kan det vara uppemot halva priset jämfört med det. Kineserna anländer i stora busslaster till taxfree-butikerna och sen är det kalabalikshopping i tio minuter. Väldigt många kineser här. Var väldigt många kineser i Penang också.

Under tiden vi var i Penang var det det kinesiska nyåret, superfestligt firande med modeshower, tiominutersfyrverkeri och mandarin-tinder. Tjejerna skrev sitt telefonnummer på en mandarin, kastade den sedan i havet och väntade på att en kille skulle hoppa i och få tag i den. De flytande dockorna hade en betydelse också men vet inte riktigt vilken.Inte så många som var i vattnet men väldigt många som kastade.

Samma dag vi anlände till Penang var sista dagen av den årliga luftballongsfestivalen och resterna fanns kvar och passade bra ihop med övrig nyårsutsmyckning. 

Langkawi

Inlägget gjort

Efter lunch på Mews Café i Georgetown tog vi en uber till färjeterminalen. Färjan över till Butterworth på fastlandet var gratis (kostade cirka tre kr för den 15 minuter långa båtfärden  från fastlandet till Penang) så vi unnande oss kylskåpskallt vatten när vi anlände till tågcentralen i Butterworth. Bra med dricka när det är 35 grader. En kort väntan på stationen innan vi steg på tåget till Arau. Två timmar senare steg vi av det luftkonditionerade pendeltåget i Arau och tog en taxi till färjeterminalen i Kuala Perlis. Väldigt vältajmat, vi behövde bara vänta en kvart på båten till Jeti Kuah. Båtresan tog strax över en timme, relativt lugn färd bortsett från ett par gånger då det gungade till rejält. Vi hade inte bokat nåt boende på Langkawi men kollat upp ett par ställen, bestämde oss för att ta taxi till ett av hotellen och kolla ifall de hade nåt ledigt och det hade de!

Vi har vi precis kommit upp till rummet efter en karaeokeupplevelse utöver det vanliga i hotellbaren. En fyra minuter lång solosång till vad som lät som en arabisk bönesång är inget som får publiken att jubla.

Allt som allt har transporten för två personer från Georgetown på Penang till Cenang på Langkawi gått på strax över 200 kr. Prisvärt för fem timmars resa med bil, båt och tåg. Imorgon blir det att kolla in stranden i dagsljus!