Blev upphämtad vid åtta imorse för att börja dagen, och kursen, på Ubuds marknad.Made (tror att det var så han hette) guidade oss runt bland fisk, offergåvor, frukt och kryddor. Köpte med mig lite färsk fisk hem. Not. Snake fruit och rambutan. Den förstnämnda namngiven efter likheten med ormskinn. Min första association är hur det känns att klappa gammelmormors krokodilskor och om det är snarlikt till hur ormskinn känns så kan jag förstå namngivningen. En livsförbrukning av kanel. Efter matnyttig frukt- och gröntlektion på marknaden åkte vi till stället där själva matlagningen skulle ske. Ketut som höll i kursen var en riktigt glad (och tjock) prick, skrattade åt allt. ”Chop carrot small pieces, HAHA, not big, HAHA”. Började med att hacka en massa ingredienser till Base Gede (en bas som bestod av bland annat vitlök, nejlika, muskot, chili, tre olika sorters ingefära och gurkmeja), som sedan hälldes i en stor mortel som stod på golvet och därefter mosades till en kryddpasta med hjälp av en stor stöt i form av nån typ av trädstam. Hela processen gjordes såklart ståendes. Har hackat väldigt mycket färsk gurkmeja så nu är mina fingrar alldeles gula.

Blev lite mat över från min femrätters till lunch som jag tog med hem till Hugo så att han också fick smaka mina balinesiska läckerheter.

Började dagen med att gå Campuhan Ridge Walk, en rekommenderad vandringsturer som lovade utsikt över risfält och djungel. Måste faktiskt säga att jag blev lite besviken, inte alls så mycket utsikt över varken djungel eller risfält som jag var inställd på och när jag såg en risbonde med rishatt trampa runt i en av terrassbassängerna med en väldigt ålderdomlig jordbruksmaskin och omgiven av hägrar och tog upp kameran för ett foto så tog batteriet slut så inte blev det några foton heller.

Det är regnsäsong här nu och om ni därhemma kollar vädret för Bali så kanske ni tror att det åskar och öser ner här hela dagarna men så är det inte. Solen skiner, ett par moln på himlen och vindstilla förutom cirka en till två timmar på kvällen/natten då det regnar, åskar och blixtrar. Väldigt varmt och kvavt hela tiden så det är väldigt skönt att vi har poolen och AC (på 25 grader som känns väldigt svalt i jämförelse med utomhus). Superskönt att bada i poolen efter promenaden.

Imorgon ska jag på matlagningskurs, Payuk Bali Cooking Class, som börjar med en tur på marknaden för att handla ingredienser. Jag har skickat dem min allergilista men hoppas inte på för mycket, dels grundat på att jag sa att jag kunde alla dagar förutom tisdag och fick till svar att de bekräftade min tisdagsbokning och dels för att det överlag rätt så ofta blir fel med min mat. Exempelvis, till lunch åt vi på ett ställe som heter Sari Organik och jag beställde utan nötter men fick med istället. Förutom nötter så serverades väldigt goda grillade kycklingspett, lindade runt citrongräs (Sate Lilit Ayam). När jag googlade recept kom det upp en nyhetsartikel från juni 2017 att det fuskas inom kycklingspett-branschen, de görs på hundkött och inte kyckling. Tror dock inte att det gällde just för det stället även om det finns en hel del gratiskött i hela Ubud i form av massvis av gatuhundar. Oavsett ska det bli väldigt kul med matlagningskursen!

Nu har vi lämnat Villa d’Legon cirka en kilometer nordost om Ubud och  flyttat in i Villa Amomaya i Penestanan, cirka en kilometer sydväst om Ubud. Har en mysig liten trädgård och delar poolen med en annan villa på tomten. Inte lika lyxigt här som på Villa D’Legon (som hade takdusch, två handfat i badrummet, toalock som stängde sig mjuk och långsamt (visst är väl det toppen av lyx i badrum?!), utsikt över risfält och trerätters till frukost) men absolut inte dåligt för det. Hittade Amomaya via Airbnb så blev inget av den planerade husjakten. För den här gången i alla fall.

Var iväg till mataffären idag, i detta land är det inte toapappret som är färgat grönt utan brödet.Hade också det vitaste brödet jag sett, hade mina språkkunskaper i indonesiska inte varit så bristande hade jag säkert kunnat läsa mig till ett vitt färgämne på listan över ingredienser.

Igår tog jag en promenad på Jalan Tirta Tawar och passerade en risbonde. Säker arbetsplats.Och patrullerande ankor. Bebek (anka), grillad eller ångad, är förresten en av Balis mest kända rätter. Inte provat än men står på att-göra-listan.Vi åt på en väldigt trevlig restaurang igår, Warung Titi, både förrätt, varmrätt och dryck för bara 250 tusen. Rupiah alltså, vilket är ungefär 140 kr. I det här landet är alla miljonärer.

Efter ett par dagar i ett varmt och grönt Singapore befinner vi oss nu i Ubud på Bali. Singapore bjöd på brinnande drinkar, aquagym, musiksatta ljusshower, inredningsfix, massa god mat och framförallt fantastiskt sällskap och gästfrihet av Katrin
och Tim.

Första intrycket av Bali var sådär, skräpigt och hetsigt, och vår Uber-chaufför ville ha extra betalt. Hugo, som är den som insisterat mest på Bali, övervägde i stundens hetta att åka härifrån. Det känns bättre idag, efter middag och sömn. Vi bor jättefint, stor balkong med utsikt över pool och djunge med kokosnötspalmer, de här första dagarna medan vi letar mer långsiktigt boende. Snart dags för frukost, sen kanske ett litet morgondopp innan vi ska på husjakt!