Då (i fredags) var det återigen dags för en mellanlandning i Melbourne. Denna gång gick det dock inte lika smidigt som förra gången.

Efter ett smärre stressmoment gällande vilket drivmedel vi skulle tanka på bensinmacken cirka fem minuter innan hyrbilen skulle återlämnas kom vi fram till Hobarts miniflygplats. Hugo hade kollat inresereglerna för Nya Zeeland och det behövdes inget särskilt visum. Kom fram till tjejen i disken, lämnade av väskorna, fick standardfrågorna om vi skulle dit på semester eller jobba och om vi hade en utresebiljett och skojade lite om att vi inte visste hur länge vi skulle vara där men att vi i alla fall bokat en campervan för en månad. Hon tittade allvarlig på oss och säger att hon inte kan checka in oss om vi inte visar upp en giltig utresebiljett. Ajdå.

Vi fick, lite stressat och uttittat, gå ur kön med våra väskor, slå på wifi, fram med dator, kontokort och börja fundera på vart vi ville åka efter Nya Zeeland, när vi vill åka och från vilken nyzeeländsk stad. Många frågetecken att lösa i en ytterst tidspressad situation. Slutade med att vi hetsbokade flygbiljetter till Singapore från Auckland 18 januari.

Efter att ha haft ytterst begränsat internet under helgen i Auckland (som för övrigt inte var en så imponerande stad) har vi nu äntligen (gratis) wifi, i alla fall för kvällen och natten, här på Te Aroha Holiday Park. Mer intressant för er att veta är att vi är här i vår campevan! Jag var lite orolig för att köra en så stor bil men det har gått bra. Flygresan hit med Air New Zealand bjöd förutom på ett antal filmer om hur det är att köra i Nya Zeeland även på en av de bästa säkerhetsgenomgångsfilmer jag sett, se här.

En positiv överraskning med bilen är att den har en inbyggd utomhusgrill, så ikväll grillade jag kyckling till middag. Vi befinner oss också i en ny tidzon, 12 timmar tidsskillnad från Sverige så nu är det läggdags för oss. Vi har bäddat om matplatsen till säng och har utsikt över berg, hästhagar och grannhusbilar.